Renées blogg

Efter lite research och videos från andra makeupartister i världen så har jag nu fårr reda på att märken som Loréal, Max Factor, H&M, Åhléns och Lancôme testar på djur. 

Jag som kallar mig världens största djurvän kommer alltså nu TOTALDITCHA dessa märken, vilket gör mig ledsen för min favoritfoundation är True Match från Loréal haha... De mesta jag använder är från Bare Minerals, och tur är väl det! SÅ, nästa gång det är dags att köpa nytt smink så tänk på vilka märken det är! Hjälp till att bidra till mindre djurförsök! 

Nu är det två veckor semester och massa jobb som står på schemat varje dag, och jag trodde ALDRIG jag skulle säga det men fyfan vad jag saknar skolan. Inte att plugga, usch tagga gudarna för att det är över, utan saknar dethär att gå upp och stå i garderoben och välja kläder, sminka sig och fixa håret. Saknar att träffa vänner varje dag som man kunde prata och ha kul med, ta den där take away-kaffen på lunchen. Nu går jag upp, äter frukost, sätter på mig samma kläder jag hade dageb innan och slänger upp håret i en hästsvans och sen drar till jobbet där vi bara har tid att prata på rasterna. 

NÅVÄL! Någongång måste man väl bli vuxen antar jag haha... 

Jag tvättade händerna och hämtade en ren handduk, jag visste att sist hon fick sin kull som var på sex stycken kattungar så blev hon så trött i slutet så hon inte orkade tvätta rent dom, och så blev det denna gång också. Så de två sista fick jag dra bort forsterhinnorna på och torka rent detas ansikten så de kunde andas samt gnugga de med handduken så de vaknade till ordentligt. Jag fick även klippa en navelsträng som Paris inte tuggade av och kasta en moderkaka. Tycker inte det är äckligt alls faktiskt! 

Sex stycken kom denna gång också! Alla lever och diar som dom ska, och alla har fina färger! Välkomna till världen små grisar! 

Sen fick iaf jag och Måns skjuts hem till honom och jag tvärdäcka på en gång, så skönt å sova när man är lote berusad och fryser haha 👌🏻 

"Va bra, jag ska bara fixa lite hemma så åker jag sen!" Skrev jag runt kl 18. Och vad gör jag? Jo, jag somnar. Tvärdäckar, och vaknar 21.30. Haha fyfaan sån jävla panik jag fick när jag vaknade... Det blev då försent att åka till Västerås så jag satt uppe till kl fyra imorse och kolla netflix, det var ju omöjligt att somna om! 

Nu har jag städat hemma, gjort rent råttburen och torkat av bänkar samt gått ut med soporna. Idag blir det utgång i vås! 

Men efter denna kull blir det en sterilisering för damen. Hon skrek nått så fruktansvärt när hon löpte, hela natten och hela dagen uusschh det gick inte att få tyst på henne... 

Enligt räkningarna kan hon få dom vilken dag som helst nu! Sist hade hon inte stor mage alls när jag upptäckte att hon skulle föda och ut kom sex stycken! Och nu är hennes mage klotrund så snart tittar nog de snå liven fram ❤️ 

Har gråtit så mycket, men känns ändå skönt att slippa se honom stel och konstig. Han slipper det också vilket är viktigast. Han ska begravas under vår rosbuske i trädgården där han alltid låg på somrarna i skuggan. 

We love you missekatten ❤️ 

Jag fick för övrigt mina nycklar till min lägenhet i måndags, så dessa dagar har endast bestått av körande av grejer och en trip till ikea. Dock måste jag tillbaka dit på lördag för hann inte köpa allt sist 😔 

Nu ligger jag i sängen och ska snart sova, imorgon är det fredag! 

Om två dagar får jag nycklarna till min lägenhet också! 😁 Sååå himla taggad på att flytta och inreda heelt själv. Sist va ju med my ex och vi var INTE ense om mycket på den fronten... 

NÅVÄL! Nu har jag precis kommit ut ur duschen och ska klä på mig. Ikväll äre det Hottan som gäller! 

Jag började gå till en psykolog för ca två veckor sedan. Och det är det bästa beslut jag tagit på länge. Visst, det kostar skjortan, men det jag har fått höra från min psykolog är värt varenda öre. Jag kan verkligen förstå nu vad det är som händer inuti mig och varför. Jag  pluggade ju psykologi själv, men min lilla gymnasieutbildning är ingenting jämfört med tiotals år av erfarenhet. 

Jag sökte mig till en psykolog i början för att jag trodde jag var deprimerad. Jag var arg och ledsen hela tiden. Sömnproblem. Kunde börja gråta för ingenting. Stressad. Det mesta i mitt liv var negativt och jag kunde få ångest ibland. Jag hade EN bit i mitt liv där allt var lugnt. Där jag kunde andas och verkligen slappna av. När den biten sedan försvann så tappade jag den lilla trygget jag hade, och när jag sedan kunde gå upp 04:30 och sätta mig och gråta vid köksbordet utan att veta varför, ja då visste jag att jag måste nog ha lite extrahjälp. 

Jag ska inte berätta allting, det är för privat, men jag kan faktiskt med glädje säga att efter lite prat och anteckningar kom min psykolog fram till att jag inte alls var deprimerad, utan lider av stress och mycket djup sorg 

Jag skäms inte. Varför skulle jag? Jag är ingen supermänniska, och jag kan gå sönder precis som alla andra. Jag är bara så himla glad att jag verkligen lyfte på luren och ringde en psykolog. Att bara sitta där och prata med någon som inte dömer, avbryter eller skrattar, utan bara lyssnar för att sedan berätta vad som händer med kroppen, ja det är fan helst fantastiskt!! 

Jag skulle uppmuntra ALLA som mår dåligt att söka hjälp om de känner att det inte finns någon annan som kan hjälpa längre. Oftast räcker familj och vänner, men ibland behöver man det där lilla extra. 

Jag kan efter mycket lång tid börja se fram emot allt roligt jag faktiskt ska vara med om. 

Jag flyttar snart hemifrån. 

Jag ska på två festivaler i sommar. 

Jag fyller 20. 

Jag ska till Thailand. 

Allt som krävdes var att jag tog ur tummen ur röven och ringde, och jag mår redan så mycket bättre! 

Idag när vi vaknade drog vi toll Papilon och käka hamburgetallrik, och FYFAN!! Aldrig ätit en sån god hamburgare i mitt liv haha! 

Vi drog ut på Pitchers senare mot natten men stannade inte så länge, så jag och Måns tog taxi hem och sov ist! 

Sen vet jag att blondt inte alls passade min hudton. Jag är ju lite rosa normalt i ansiktet och det såg faktiskt bara normalt ut när jag hade smink och jämnade ut hudfärgen till "en och samma besch färg". 

Stavas besch så...?

Jag tänker väldigt mycket på hur det känns att inte räcka till. 

Var det mitt fel? 

Varför? 

Vad skulle jag ha gjort istället? 

Kan jag ens ändra på någonting? 

Vad hade varit annorlunda? 

Och det är när jag tänker på dessa frågor som jag inte kan sova. We all know how it feels to be forgotten for a while. Men jag måste då säga, att det är det värsta. 

Jag som är en lover och älskar allt som har med kärlek att göra tar kanske detta hårdare än andra. Jag är en sådan person som skulle göra allt för den jag älskar. Få honom och skratta. Få honom att känna sig uppskattad. Få honom att känna sig viktig. Få honom att känna sig älskad. Men det viktigaste är nog ändå att han känner sig tillräcklig. 

Att jag visar att jag behöver inte prata med någon annan. Jag behöver inte göra mig fin för andra. Jag behöver inte få uppmärksamhet av andra, för det är du och åter du som är det viktigaste, och jag kommer älska dig precis som du är. 

Därför får man en smäll i ansiktet när den personen man gör allt detta för inte visar samma sak tillbaka, och då återkommer vi till frågorna ovan. 

Jag tror att jag har kommit fram till att man kan bara göra så gott man kan, men sen inte längre. Sedan är det ju självklart så att personer visar känslor olika. Men jag har en tendens att grubbla över mig själv, istället för den andra personen. 

Detta firas med lite alkolisering, är faktiskt astaggad på att kunna jobba som vanligt och faktiskt ha något att göra om dagarna...