Djup
Brukar ni ha kvällar då ni bara ligger och tänker på allt och inget, och helt plötsligt blir hur pigga som helst? Jag har en sådan kväll ikväll. För 20 minuter sedan var jag så trött så jag somnade till i någon sekund med mobilen i handen och vaknade av att jag höll på att tappa den. Nu ligger jag här, klarvaken, med tankarna flygandes inne i huvudet.
Förbered er för min filofofiska sida!
Jag tänker väldigt mycket på hur det känns att inte räcka till.
Var det mitt fel?
Varför?
Vad skulle jag ha gjort istället?
Kan jag ens ändra på någonting?
Vad hade varit annorlunda?
Och det är när jag tänker på dessa frågor som jag inte kan sova. We all know how it feels to be forgotten for a while. Men jag måste då säga, att det är det värsta.
Jag som är en lover och älskar allt som har med kärlek att göra tar kanske detta hårdare än andra. Jag är en sådan person som skulle göra allt för den jag älskar. Få honom och skratta. Få honom att känna sig uppskattad. Få honom att känna sig viktig. Få honom att känna sig älskad. Men det viktigaste är nog ändå att han känner sig tillräcklig.
Att jag visar att jag behöver inte prata med någon annan. Jag behöver inte göra mig fin för andra. Jag behöver inte få uppmärksamhet av andra, för det är du och åter du som är det viktigaste, och jag kommer älska dig precis som du är.
Därför får man en smäll i ansiktet när den personen man gör allt detta för inte visar samma sak tillbaka, och då återkommer vi till frågorna ovan.
Jag tror att jag har kommit fram till att man kan bara göra så gott man kan, men sen inte längre. Sedan är det ju självklart så att personer visar känslor olika. Men jag har en tendens att grubbla över mig själv, istället för den andra personen.
Nu börjar mina ögon vackla igen!
Dags att sussa kudden, godnatt!
Kommentarer
Trackback
