Renées blogg

I fredags lämnade vi Katitzi till hennes fodervärd i Stockholm där hon ska få bo i ett år. Jag har gråtit till och från sen det blev bestämt att hon skulle åka, men när vi väl var där och jag såg den stora gräshagen som gick ner till vattnet, hennes två nya hästkompisar hon skulle gå med och Emma, som stålade av lycka över att hon skulle få låna min häst, kom inga tårar alls. Jag kände mig bara lättad. Här kommer Katitzi få det bra. Hon kommer bli riden, ompysslad och få jättemycket kärlek. Och jag kommer kunna andas lite och ta igen tid och pengar som faktiskt är det enda som går åt när man har häst.