Lycka
När ett förhållande avslutas på ett fult sätt känns allt just så - fult. Det är inte konstigt att man tänker att inget kommer någonsin bli bra igen. Man kommer aldrig hitta någon som man älskar. Det var bara den personen som fanns i ditt liv, och när det tar slut, utan prat eller gemensamma åsikter, utan med skrik och gråt, svek och lögner, ja då känns allt fan skit.
Jag kan väl säga att jag fick skylla mig själv, för det var jag som tog tillbaka samma person efter mer än 500 misstag och lögner. Men tillslut, mina vänner, kom jag till en gräns. Jag kände i hela kroppen att nu, nu jävlar får det fan vara nog. Jag förtjänade INGET av det där.
Man kan gråta och skrika. Sitta och tycka synd om sig själv och tycka att man är ensammast i världen. Nu är man ensam. Inget mer "oss". Men det kommer inte bli bättre på en gång. Jag tror att man behöver det där ändå, få ut ångesten. Jag tror inte på "äsch gå till skolan eller åk och jobba så du tänker på annat". För det gör man inte. Men, efter en tid av sorg och tvivel, så lättar dimman och för första gången på väldigt länge, kunde jag se klart. Den där tunga slöjan för mina ögon och jag kände hopp. Och det behöver man en gnutta av här i livet, även fast det inte kommer på en gång.
Idag vaknar jag bredvid världens underbaraste person jag någonsin har träffat. Jag blir varm i hela kroppen när jag ser honom och jag tror fan mitt hjärta hoppar över mer än ett slag när han ler. Jag trodde jag aldrig skulle känna så för en annan person igen.
Till dig som kanske känner dig som jag skrev högst upp - det kommer bli bättre. Skrik och gråt hur mycket du vill.
Best view in the whole world.
Kommentarer
Trackback
